Boktips från proffsen v 35

Efter att ha legat lite lågt med läsningen under sommaren, börjar jag hösten med en lista på böcker jag vill läsa. Att sätta samman den listan är inte särskilt svårt med tanke på höstens utgivning då flera av mina favoritförfattare är med.

I november utkommer ”Konsten att skapa en tjej” av Caitlin Moran.  Efter att ha läst ”Konsten att vara kvinna” och ”Morantologi” av samma författare och verkligen uppskattat båda, känns det som ett måste att återigen uppslukas av hennes typiska brittiska humor och huvudet på spiken funderingar. I ”Konsten att skapa en tjej” är huvudpersonens plan att bli författare för att rädda sin fattiga familj, vid sexton jobbar hon för en musiktidning med att skriva recensioner av band, det vill säga såga dem på högst 600 ord, och har sex på alla sätt med alla sorters män. Låter mycket som Morans egen ungdomstid som hon beskriver i tidigare böcker.

För ett tag sen läste jag Mo Hayders bok ”Ritual” en psykologisk thriller som är blodig, vidrig och oerhört spännande. I september utkommer ”Hud” som är andra delen i Walking man serien. Enligt förlagets beskrivning verkar den lika ruskig och bra som den första.

Till min stora lycka utkommer Sharon Boltons ”En mörk och förvriden flod” i september. Det är fjärde fristående boken i serien om polisen Lacey Flint. De tidigare böckerna ”Nu ser du mig”, ”Livrädd” och ”Odödlig” har alla varit i stort sett omöjliga att lägga ifrån sig. Välskrivna och mörka med förtätad stämning så jag längtar tills jag får chans att läsa nästa del.

Efter att ha plöjt igenom Belinda Bauers böcker ”Mörk jord”, ”Ni älskar dem inte”, ”Betraktaren” och ”Skuggsida” och fascinerats av den suggestiva stämningen i dem ser jag fram emot att läsa ”Livets och dödens villkor” som utkommer i oktober.

Boktips från biblioteket

Här är de tips som fanns med i tidningen Norra Skåne v 32

 

En av mina favoritböcker är Gustav Fridolins, Morfar skrev inga memoarer. Boken är ingen miljöpartistisk propaganda som man kanske förleds att tro detta supervalår. Det är istället en roman som helt enkelt berättar en spännande historia. En historia om en handfull människoöden i Göingebygden och i Malmö.  Med utgångspunkt i författarens morfar och de människor som kom att stå honom nära, berättas historien om det Fattigsverige som var. Ett land där man, när familjen under stora uppoffringar tagit sig till doktorn med ett sjukt barn blir avfärdade med att då han är oäkting har han säkert engelska sjukan. Utan att ens undersöka honom. För det vet man ju hur det är med oäktingar. Och om det framgångssverige som blev, folkhemmet. Det Sverige jag själv växte upp i med nya fräscha skolböcker varje termin och framtidstro, välfärd och solidaritet. Slutligen snuddar vi vid det Sverige vi lever i idag. Landet där klassklyftorna växer och de rika blir rikare, de fattiga fattigare. Där en person som blir sjuk lätt blir utslagen, hur driftig personen än är.

 

Alldeles färsk är boken Sorgeliga saker hända : Elvira Madigan, Síxten och mig : en historia om Lycka, berättad 125 år senare, av Kathinka Lindhe. Författarens farmors farfar var den romantiserade greven Sixten Sparre som rymde med cirkusprinsessan Elvira Madigan. Och farmors farmor var följaktligen Sixten Sparres hustru, med smeknamnet Lycka. Kvinnan Sixten övergav för att gå i döden med Elvira Madigan. Författaren har släktforskat och skapat en både spännande och vacker bok om ett kvinnoöde i 1800-talets Sverige. En liten flicka vars mor dör i barnsäng. Hon får sin mors förnamn med smeknamnet Lycka. En sgtyvmor kommer in i familjen. Flickan växer upp och gifter sig så småningom med en ung greve. Hon får två barn med honom. Men han vill inte leva det borgerliga livet, han vill bli författare, han vill dikta. Vad händer sen när tragedin är ett faktum, när hon står ensam kvar och han har stuckit med cirkusprinsessan. Och ryktet kommer att båda är döda, mord och självmord. Vilken skam! Vem var hon egentligen den övergivna hustrun som historien har avfärdat som ful och tråkig? Och hur gick det för henne? Ett fint bildmaterial, delvis från släktarkivet, finns dessutom i denna både vackra och intressanta bok.

Och nu till något helt annat som det heter. Ibland vill man ha något lättsmält i sin boktrave och då är detta det perfekta valet.  Anna-Lisas antik av Eli Åhman Owetz. En lättsam trevlig och njutbar bagatell. Anna-Lisa har stuckit från det ytliga stockholmslivet och det tråkiga kontorsjobbet. Hon har köpt en gammal lanthandel i Roslagen och här förverkligar hon en gammal dröm. Hon startar en antikaffär. Förutom affärsverksamheten hinner hon med att skaffa pojkvän, förälska sig, få både vänner och fiender. Här lär man känna byskvallrets både goda och dåliga sidor. Som det var på landet förr, som någon sa.

Boktips från proffsen v 31

Och här är tipsen från vecka 31. Bättre sent än aldrig:

Av någon outgrundlig anledning passar det så himla bra med just deckare på semestern. Kanske är det lättare att hantera läskigheter när man själv är avspänd och har det lugnt och skönt i en trygg miljö som hängmattan? Jag tänkte slå ett slag för några gamla godingar som visserligen är spännande men aldrig riktigt otäcka, utan mest mysiga med sommarmiljö och knasiga karaktärer.

Maria Lang fick ett välförtjänt litet uppsving förra året när flera av hennes böcker filmatiserades med Tuva Novotny i rollen som den tuffa Puck Bure. Lang är aningens ojämn och en del av hennes böcker är inte alls särskilt bra, medan andra är spännande, roliga och fyllda med underbara beskrivningar av både tiden och miljön. Bra sommarläsning är bland annat Mörkögda augustinatt, där just nyss nämnda Puck finns med. Hon och maken har semester ute på landet i en idyllisk stuga vid en sjö, kvällarna börjar bli mörka och mystiska skuggor syns smyga omkring. Det är kräftskiva, giftsvampar, svartsjuka och mycket om relationer. Spännande och lite kitschigt!

En tyvärr lite bortglömd deckarförfattare är Jenny Berthelius, som var väldigt populär under sjuttio- och åttiotalen. Hon har skrivit deckare både för barn och vuxna och en skön sommardeckare är Kom ljuva Krusmynta som utspelar sig i somrig strandmiljö nära Helsingborg. På stranden hänger skäggiga hippies – boken är från 1968 – och sjunger om blommor i håret och byborna är inte odelat förtjusta i dem. Boken har ett spännande och lite galet persongalleri och huvudpersonen Toni, som blir bekant med både sommargäster och bofasta, vet snart inte vem han kan lita på. Lättviktigt men småruggigt och oerhört trevligt.

Det är svårt att inte tipsa om Agatha Christie när man pratar om gamla deckare. Filmatiseringar finns det i mängder och de är nog så småputtriga, men inte förrän man läser Christie inser man vilken humor denna eminenta författare hade och därtill en rejält vass tunga. Själv är jag oerhört svag för den skarpsinniga miss Marple. Mordet i prästgården är en pusseldeckare ut i fingerspetsarna. Den illa omtyckte överste Protheroe hittas mördad i den timide byprästens arbetsrum och två personer erkänner genast mordet, överstens änka och hennes älskare. Miss Marple nystar skickligt upp mysteriet bit för bit tills hela bilden står klar för henne. En charmig berättelse som är lagom lätt att somna med över näsan i hammocken. 

Boktips från proffsen v 30

Här kommer, sent omsider, boktipsen som fanns med i Nsk och Skd vecka 30.

Idag blir det ett spretigt knippe boktips. Först ut är en ganska nyutkommen roman av Gertrud Hellbrand som heter Veterinären. Den har fått finfin kritik och den är synnerligen berättigad. Det är en berättelse som spänner över tre generationer. Hellbrand rör sig skickligt mellan de olika berättarrösterna och tidsepokerna och man går aldrig vilse eller tappar tråden. I centrum står den till synes stenhårda Lucille som tycks bry sig mer om sina hästar än sina närmaste. Dottern Kristin har flytt hemtrakterna för ett anonymt liv i huvudstaden där varken arbete eller pojkvän kräver något djupare engagemang. Så återvänder hon till sin barndoms hembygd och med ens blir det omöjligt att värja sig mot det förflutna och de föregående generationernas spöken. Veterinären oerhört välskriven och engagerande och fylld av miljöbeskrivningar som gör att man ser allt framför sig och känner dofterna.

I år kom det femte seriealbumet i serien som Medelålders plus av Sven-Bertil Bärnarp. Man behöver inte vara i samma ålder som det pensionärspar han tecknar för att tycka att det är otroligt roligt och känna igen en hel del av tankegångarna. Huvudpersonen är ett slags vardagsfilosof som betraktar och analyserar sin omvärld och de förändringarna han upplever omkring sig. Jag tycker det fina med Medelålders plus är att det aldrig blir fördömande eller värderande. Detta är en serie som får mig att se fram emot pensionärslivet!

Ödesdiger vändning av Barbara Vine är en psykologisk thriller som passar perfekt i värmeböljan. Den handlar om en grupp unga människor som beslutar sig för att starta ett slags kollektiv ute på engelska landsbygden i en mindre egendom som huvudpersonen ärvt av en förmögen farbror. De har alla sin egen agenda och avsikter med att dra sig undan sina tidigare liv. En vill vara ständigt berusad, en vill ligga, en vill bli självförsörjande och odla allt de ska äta och en åtrår något som ska visa sig innebära en slutgiltig katastrof. Det är värmebölja och solen steker obarmhärtigt. Allt eftersom den tidigare prunkande trädgården torkar och dör blir det tydligt att spänningarna inom gruppen blir allt starkare och att det kommer att sluta illa. Hur illa kan ingen av dem föreställa sig. 

Boktips från proffsen v. 32

Här kommer våra boktips som publicerades i Norra Skåne och Skånska dagbladet den 8 augusti:

Mina boktips denna gång är böcker där huvudpersonerna är kvinnor. Den första, Att föda ett barn, är skriven av Kristina Sandberg och utspelar sig i Örnsköldsvik i slutet av 30-talet. Huvudpersonen Maj arbetar som konditoribiträde när hon träffar fabrikörssonen Thomas. Maj blir med barn i en tid när man tittar snett på kvinnor som blir gravida innan äktenskapet, men skammen över detta dämpas dock något när Thomas tar sitt ansvar och gifter sig med henne innan barnet föds. Maj försöker anpassa sig till sitt nya liv och att bli accepterad av Thomas släkt, framförallt av svärmodern som tycker att sonen gift ner sig. 

Att föda ett barn är en klassisk historia, men det som lyfter denna berättelse till att bli något utöver det vanliga och gör den levande, är sättet som Kristina Sandberg berättar den på. Indirekta repliker skapar ett flöde i berättelsen och en närvarokänsla hos läsaren och som läsare dras man in i berättelsen. Att föda ett barn är första delen i en trilogi och den avslutande delen kommer nu i höst.

En av mina favoritböcker är Jane Eyre av Charlotte Brontë och Jane Eyre är också en av de få böcker som jag läst flera gånger. Charlottes två systrar, Emily och Anne, var också författare och Anne är nog den som är minst känd. Anne Brontë dog 1849 endast 29 år gammal och hann bara skriva två romaner varav den ena är Främlingen på Wildfell Hall. Bokens huvudperson Helen Huntingdon har lämnat sin alkoholiserade man och lever tillsammans med deras gemensamma son ett tillbakadraget liv på Wildfell Hall. Dit kommer Gilbert Markham och genom Gilberts brev till en vän varvat med utdrag från Helens dagbok får man ta del av Helens liv med sin alkoholiserade make och det liv hon lever som förlupen hustru.

Till skillnad mot Maj, som jag inte alltid upplever som sympatisk så är Helen en person att tycka om. Gemensamt för dem är livet med alkoholiserade makar, men Helens make är elak och våldsam vilket inte Majs make är. Både Maj och Helen är fångna i sin tids tankar om hur en kvinna ska bete sig och ingen av dem lever riktigt upp till det. Främlingen på Wildfell Hall utmanade på sin tid både sociala konventioner och den engelska lagen. En kvinna skulle inte lämna sin man, definitivt inte ta med sig deras gemensamma barn och skilsmässa var inte att tänka på. Idag betraktas boken som en av den engelska litteraturens klassiker men översattes inte till svenska förrän 2004.